Vargavinter och varmare klimat – hur går det ihop?

Våren knackar på, försiktigt. Samtidigt väcker den kalla och snörika vintern frågor kring växthuseffekt och global uppvärmning. Hur går det ihop egentligen? Heiner Körnich, forskningschef för meteorologi på SMHI, förklarar.

På flera platser i landet slogs rekord i både snödjup och kyla. I Gåltjärn utanför Härnösand uppmättes ett snödjup på 175 cm i februari, och i Hemavan i Västerbotten visade termometern på minus 42 grader i slutet av samma månad. Och kanske är det just snön och kylan som många kommer minnas från vintern 2017/2018.

– Väderminnen kan vara lite luriga – de är subjektiva och bygger på lokala upplevelser. Faktum är att både december och januari var varmare än normalt, och som helhet var vintern varm om vi ser 30 år tillbaka. Februari, däremot, bjöd på riktig vargavinter, säger Heiner Körnich, forskningschef på SMHI.

Men att klimatet förändras och att det blir varmare över tid, det vet vi?

– Vi ser klimatförändringar, så tydligt som man kan förvänta sig i empirisk vetenskap. Det blir varmare över tid och nederbörden ökar lokalt. Men vi kommer fortfarande märka av svängningar i kall och varm luft, avslutar Heiner Körnich.

Med andra ord, det är alltså helt normalt att de svenska vintrarna ibland blir både kallare och snörikare – fast världen blir varmare. 

Varmt i Arktis – kallt i Sverige

Under normala förhållanden är luften över Arktis iskall på vintern och det ligger ett stabilt lågtryck över regionen som håller kvar den kalla luften. I utkanten av lågtrycket går den polära jetströmmen, som avskiljer kylan norrut från den varmare luften söderut. Uppvärmning av polära områden skapar små fickor med varm luft som försvagar det stabila lågtrycket över Arktis och får den polära jetströmmen att röra sig mer söderut. Jetströmmens svängningar medför ovanligt kalla vintrar med stormar och kraftiga snöfall.
Källa: Illustrerad vetenskap