Näsaforsen 100 år!

Vägen till en färdig kraftstation var långt ifrån enkel.

1919 bildades Näsaforsens Kraft AB. I december samma år fattades beslut om att köpa in generatorer och annan elutrustning till en ny större vattenkraftstation, liksom transformatorer och ledningsmaterial till elnätet.

Men planerna visade sig vara för optimistiska. Tillståndsprocesser drog ut på tiden och ekonomin blev snabbt ansträngd. Material som redan köpts in fick säljas av, skulder omförhandlas och nya lån tas upp. Föllinge kommun gick in med ett borgensåtagande för att rädda bolaget från konkurs. Först 1925 kom byggnationen igång på riktigt och hösten 1926 kunde Näsaforsens kraftverk tas i drift.

Nu kunde ledningsnätet byggas ut och fler byar ansluta sig. Fler kunder innebar också att fler kunde vara med och bära investeringen.

Vattenkraften blev en möjliggörare för utveckling, när elen nådde fler kunde både hushåll och verksamheter växa.

Näsaforsen är också berättelsen om människorna som höll anläggningen igång.

Den sista maskinisten vid Näsaforsen hette Manne Fjäll. Han var tredje generationens mjölnare från den gamla kvarnen. Hans far var mjölnare på dagen och maskinist på kvällen, och började senare arbeta vid kraftstationen när den togs i drift 1926.

Från 1940-talet och framåt arbetade far och son sida vid sida. I början av 1960-talet tog Manne över driften helt, med stöd av sin fru och sina barn som också fick hjälpa till.

Varje morgon gick han den branta trappan ner till stationshuset. I maskinhallen stod generatorerna med sina stora svänghjul och surren från de 900 hästkrafterna fyllde rummet. Manne läste av mätarna och antecknade produktion och belastning på elnätet i driftjournalen. Han kontrollerade generatorerna, de fick inte bli för heta. Lager behövde smörjas och olja fyllas på. Även flottningen genom dammen ingick i sysslorna.

Det dagliga arbetet i stationen var avgörande, vattenkraften behövde fungera varje dag under dygnets alla timmar för att samhället runt omkring skulle göra det.

Arbetet vid Näsaforsen var inte bara tekniskt. Det var också fysiskt krävande.

De två nåldammarna vid Näsaforsen gav maskinisten Manne extra arbete och bekymmer. Vattennivån reglerades manuellt genom att sätta i eller ta ur hundratals träplankor, så kallade nålar*.

Under vårfloden kunde arbetet bli intensivt. Upp till 500 nålar behövde tas upp med spett och muskelkraft på bara några dagar. De var tunga, skulle bäras iland och läggas upp för att torka. För att hinna med det krävande arbetet fick han ibland hjälp av elmontörer. Om de var ovana kunde många nålar förloras när vattnet tryckte bort dem, då gällde det att Manne hade många reserver.

Konstruktionen slets hårt. Trä murknade och järn bröts ned. Manne fick själv ordna virke till reparationerna. Till nålar användes helst gammal och torr gran. Virket skulle huggas, sågas och behandlas innan det kunde användas. Det saknades ibland tillräckligt med verktyg, vilket gjorde att Manne fick tillverka egna.

Vattenkraften var pålitlig, men krävde ett stort manuellt arbete för att leverera den stabila el som samhället var beroende av.

*En nåldamm är en äldre typ av reglerbar damm där vattenflödet styrs genom att sätta i eller ta ur stående grova träplankor, så kallade nålar.

Näsaforsen har utvecklats genom åren och fortsätter vara en viktig del av samhällets energiförsörjning.

De ekonomiska utmaningarna var stora och det dröjde många år innan elektrifieringen inom bolagets koncessionsområde var fullt genomförd. En försäljning av Näsaforsens Kraft AB diskuterades länge och 1950 valde man att sälja till det närliggande lokala företaget Hissmofors AB. När Jämtkrafts föregångare, Östersunds Elektriska Belysningsaktiebolag, tog över Hissmofors AB 1963 ingick dotterbolaget Näsaforsen i affären.

Experter dömde ut kraftverkets betongkonstruktioner, dammen och särskilt ställverket. Trots det kunde det gamla kraftverket drivas vidare, med ett nytt ställverk, fram till 1973. Året därpå revs anläggningen och en ny kraftstation byggdes på samma plats. Den stod färdig och togs i drift i oktober 1975. Den ena turbinen ställdes upp som museiobjekt hos Föllinge hembygdsförening.

Med nybyggnationen fördubblades fallhöjden och produktionen tiodubblades. År 2010 installerades en ny turbin. I dag är Näsaforsen vår fjärde största vattenkraftstation.

Vattenkraften är vår äldsta energikälla och en av de viktigaste i dagens energisystem. Den bidrar med planerbar och stabil el som kompletterar väderberoende produktion som vind och sol.